juliahobbyfotograf

Alla inlägg den 26 juni 2016

Av Julia - 26 juni 2016 19:54


Kapitel 2

Lördag, solen skiner och jag sitter inne vid köksbordet och pluggar kemi. Prov på måndag, jag kan det mesta men pluggar fortfarande för att jag vill ha ett A på provet. Runt mig springer mamma och pappa omkring, tjafsar med varandra om allt och inget. Hur kan de egentligen vara lyckliga med varandra när deras liv går ut på att tjafsa om exakt allt hela tiden.



”Ska du inte med ut på en löprunda, Dennis?”

”Robert, du ser mycket väl att han pluggar kemi just nu”

”Fast jag tänkte att han kunde släppa det en stund och springa med mig, kärring”

”vem är det du kallar kärring? Mig? Fy fan för dig ”

”Ja, fy fan för dig också. Sluta tjata på mig så slutar jag tjata på dig ”



Mamma blänger surt på pappa som går ut från köket, de fortsätter att tjafsa en bra stund i vardagsrummet. Kallar varandra för dumma saker, jag suckar tungt. Samma visa varje dag, men på kvällarna verkar de vara sams i alla fall, för de sover i samma rum. Jag ser dem till och med pussas lite under dagarna, hur kan man vilja pussa någon som man tjafsar med hela tiden. Undra om de verkligen är lyckliga?

Efter en timme står jag i hallen och snörar på mig mina skor, jag följer med pappa ut på en löparrunda efter att han har tjatat på mig ett tag. Kemin kan jag nu, sen kan jag även plugga mera senare idag. Har ju hela helgen på mig att plugga om jag så vill.



”Är du och mamma verkligen lyckliga med varandra just nu?”

”haha, vad menar du?” pappa tittar lite lätt på mig när vi är ute och springer

”Jag menar, ni skriker och säger taskiga saker till varandra hela tiden”

”klart vi är lyckliga, en del saker säger man i stundens hetta. Jag älskar din mamma och hon älskar mig”

”Hur kan du veta det?”

”Hur? Det märks på henne, hade hon hatat mig hade hon nog inte fortsatt att ha sex med mig vet du”

”Tack för informationen, tack för att du är så himla allvarlig också” säger jag irriterat och springer ifrån honom.



Väl hemma undrar mamma vart pappa är, jag svarar inte. Efter ett tag kommer pappa hem, han ger mamma en kyss och hon tittar frågande på honom. Han förklarar att jag blev lite sur för en småsak, inget att bry sig om. Så säger han alltid när han har retat upp mig, det är aldrig hans fel att jag har blivit sur tycker han. Han tycker alltid att jag överreagerar, vilket gör mig frustrerad, inte konstigt att han och mamma jämt tjafsar. Mamma tittar på mig, hon försöker klappa mig på kinden men jag tar bort hennes hand och går in på mitt rum och smäller igen dörren efter mig.



Bästa sättet för mig att lugna ner mig är att lyssna på musik, så jag lägger mig på sängen med hörlurarna i öronen och lyssnar på lugn och stilla musik. Det gör mig på lite bättre humör i alla fall.

Söndag idag och jag sitter och sms:ar med Jesper som vill att jag kommer till honom och hans tjej. Jag skriver att vi kan träffas vid Kottlasjön men får ett sms tillbaka att det är så långt dit. Efter ett tag skriver jag ”vi ses i skolan i morgon istället” får inget svar tillbaka, men det spelar inte så stor roll. Jag känner inte för att umgås med någon direkt, jag pratar inte med pappa alls idag. Han har försökt att prata med mig men jag tittar bara bort. Fortfarande frustrerad på honom, att han inte ens kan be om ursäkt för sitt löjliga beteende gör mig väldigt arg. Snörar på mig skorna och går ut en stund, när jag kommer till Kottlasjön sparkar jag iväg en kotte och skriker lite väl högt ”om någon bara kunde förstå”, måste på något sätt skrika ur min frustration.



”Är du ledsen?”

Plötsligt står en tjej bredvid mig, jag har inte upptäckt henne förrän nu. Jag tittar på henne och ler lite.

”Nej, det är ingen fara” svarar jag artigt. Tjejen tittar på mig med sina blåa fina ögon, hon granskar mig ordentligt innan hon öppnar munnen igen.

”Om det är något som gör dig ledsen, jag finns här. Du kan prata med mig”

”Eh tack, men du, jag känner dig inte ens”

”Då får du väl lära känna mig, alltid kul att lära känna nytt folk. Vad heter du?”

”Dennis, du då?”

”Amelia”

”Vilket fint namn du har” jag tittar generat på henne och hon får fram ett stort leende. Hon tackar och ber mig berätta lite smått om mig själv. Jag berättar att jag heter Dennis, är snart 19 år och pluggar tekniklinjen på gymnasiet. Hon nickar och hummar, hon verkar förstå allt jag har sagt. Inte för att det var så svår information men ändå.

”Är du deppig för något?” Amelia tittar på mig

”Nej, det skulle jag inte säga. Bara lite allmänt irriterad och frustrerad, det går över ”

”Jag måste gå hem nu, men vi kan byta nummer så skickar jag ett sms till dig ikväll, bra va?”



Jag ger henne mitt nummer och jag får hennes nummer. Sen går hon iväg, hon vinkar till mig innan hon börjar småjogga hemåt. Vilken konstig känsla, jag som typ aldrig ger ut mitt nummer till folk. Vad fick det mig att ge ut mitt nummer till någon jag inte känner? Konstigt, men sen och andra sidan, vad är det för fel med att lära känna nytt folk? Kanske är det, det som behövs för att jag ska kunna känna lycka igen?

Dags att sova, jag har ställt mitt alarm så att jag orkar upp i morgon. Min mobil plingar till, det är ett sms från Amelia. ”Hej Dennis, hoppas du mår lite bättre nu! Jag kom på att jag inte svarade något om mig själv förut, jag tänkte att jag kan beskriva mig själv lite mer i morgon på ett sms. Hoppas du får sova gott i natt, vi hörs”

Jag svarar och sen lägger jag mobilen på pallen, en varm känsla sköljer genom min kropp. Vad är det med den tjejen egentligen? Varför får jag en varm känsla av att höra från henne? Bäst att jag sover nu känner jag. 

ANNONS
Av Julia - 26 juni 2016 19:52

Vad är lycka?

Kommer jag någonsin känna lycka igen? Efter att man har öppnat upp sig för folk och en del ändå väljer att trampa på mitt hjärta. Hur ska jag då kunna känna lycka igen? Tusen frågor snurrar runt i huvudet på mig, jag ska inte tänka på det, det finns bättre saker att tänka på men ändå snurrar dessa tankar runt i mitt huvud. Jag blir galen, vad ska jag göra?

”Dennis! Kan du svara på när andra världskriget slutade?”

”Va”

Jag vaknar till ur mina tankar och tittar på min lärare som står framför mig och frågar mig, jag får fram ett ”va” läraren tittar strängt på mig. Jag samlar mig och säger

”1945”

”Bra, sluta med vad du nu håller på med och häng med på lektionen”

Jag nickar och tittar bak, en del klasskamrater tittar på mig och min vän Jesper dunkar till mig i ryggen ” Eh du, vakna till nu va?”



Jag dunkar till honom på armen och nickar, ja jag ska vara vaken nu. Ska vara vaken för resten av mitt liv i skolan om det så krävs. Dessa historialektioner, är så trött på dem. Det vi nu får lära oss lärde jag mig när jag gick i 7:an på högstadiet, behöver inte lära mig det en gång till nu när jag går i 3:an på gymnasiet, dessutom valde jag tekniklinjen så undrar ibland varför vi måste läsa så meningslösa kurser som historia, när vi istället borde läsa enbart matte, fysik, kemi och alla andra viktiga ämnen förutom just historia. Jag fortsätter att lyssna på när läraren babblar om andra världskriget, efter ett tag som kändes som flera timmar slutar lektionen och vi kan äntligen gå hem för dagen.



”skaru hem och chilla i härliga villan nu eller?”

Jesper tittar frågandes på mig, jag nickar och säger ja. Japp, jag ska hem till den flotta villan på Lidingö, framgångsrika föräldrar som har lyckats i sina arbetsliv har gjort att vi kan bo i en flott villa i ett av de dyraste områdena i Stockholm.

”Jag är så avis på dig, själv bor vi i en sketen lägenhet i Bromma” Jesper sparkar dystert iväg en sten och kastar ryggsäcken över ryggen och sen vinkar han till mig, han springer iväg för att hinna med bussen.  Hade jag fått bestämma hade vi bott i en sketen lägenhet i Bromma istället för i det flotta huset på Lidingö, jag trivs inte så värst bra där. Allt är så stort, stora rum med mycket utrymme. Med tanke på att mina föräldrar bara har mig som barn så tänkte de inte så långt när de köpte huset. Vad ska en familj på tre personer med 7 rum till liksom kan man undra. Eller hur? Eller har jag fel?



Jag tittar efter båttiderna, jag kan välja på att åka buss, spårvagn och båt hem till Lidingö. För att variera det lite och få lite mer frisk luft så väljer jag båten idag. Sätter mig ner vid Nybrokajen och väntar snällt på att båten ska komma. Tar upp mitt anteckningsblock och skriver som rubrik ännu en gång, för femte gången bara idag ”vad är lycka?”. Får ner en del ord men som tyvärr inte beskriver just ordet lycka. Efter en stund kommer båten och jag går på, tar med mig blocket in och fortsätter att klura på det ordet hela båtresan hem. Väl hemma slänger jag av mig kläderna och sätter mig i soffan, tar upp kemiboken.

På kvällen när jag ska sova tänker jag ännu en gång på vad lycka egentligen är? Jag grubblar mycket på den frågan. En del tycker att jag borde vara lycklig som får bo i ett sånt fint och flott område, med föräldrar som har massor med pengar och kan köpa exakt det jag pekar på. Det är dock väldigt sällan jag pekar på något och säger ”detta ska jag ha”. Men det är inte lycka för mig, det är bara onödiga utgifter att bo i ett stort hus när man enbart är en familj på tre personer. Tillslut somnar jag och ordet lycka förföljer mig i mina drömmar.


ANNONS
Av Julia - 26 juni 2016 19:51

                   

Presentation


Hej! Heter Julia och är 22 år!
Hobbyfotograf här, är en stor hockeynörd!
Jobbar som registrerare/motläsare på SMC Motala
Jag fotar framför allt natur, landskap och vatten foton! Brukar ibland fota porträtt.
Gillar även att fota kultur av olika slag.

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Vilken smartphone är bäst?
 Samsung?
 Iphone?
 Nokia?
 Sony Ericsson?
 LG?

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6 7
8
9 10 11
12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22 23
24
25
26
27 28 29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ juliahobbyfotograf med Blogkeen
Följ juliahobbyfotograf med Bloglovin'

Bloglovin

Bloglovin

Instagram

Instagram

Instagram

  Följ mig gärna på Instagram :)

Besökstoppen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se