juliahobbyfotograf

Inlägg publicerade under kategorin Noveller

Av Julia - 7 februari 2016 18:13

I okt och nov la jag ut två kapitel från min nya novell som heter "Vad är lycka" 

Ni finner kapitel 1 här http://juliahobbyfotograf.bloggplatsen.se/2015/10/28/11206456-vad-ar-lycka-kapitel-1/

Samt kapitel 2 här:

http://juliahobbyfotograf.bloggplatsen.se/2015/11/01/11208846-vad-ar-lycka-kapitel-2/


Nu tänkte jag länka er 2 kapitel till, säg gärna till om ni tycker om det jag skriver eller inte. :)


Kapitel 3


På med jackan, vantar och en mössa. Redo för att gå ut och till en ishall som inte ligger så långt bort ifrån där jag bor. Jag börjar gå mot ishallen, det är kallt ute och jag gillar inte kylan speciellt mycket. När jag kommer fram sätter jag mig på läktaren, tittar ut mot planen och ser ett gäng tjejer som cirkulerar runt på planen. De skjuter mål och passar varandra. En tjej vinkar åt mig och jag reser mig och går ner mot planen.


”Hej Dennis, åh vad kul att du kunde komma”

”Hej Amelia”

”Oj, vad kall du är”

”Hehe ingen fara, det blåser lite ute”

Jag känner Amelias varma kropp emot min när hon ger mig en lång kram. Hon tittar generat bort och jag möter hennes blick igen. Hon ska fortsätta träna och jag står kvar vid sargen och tittar imponerat på henne. Hon verkar kunna det här med hockey väldigt bra, av vad jag kan se så åker hon skridskor väldigt fint. Men vad vet jag? Jag är ingen expert på just hockey, inte för tillfället i alla fall. Kanske lär jag mig lite mer hockey nu när jag är vän med Amelia?


Kemi provet gick bra, jag fick ett A. Stolt och nöjd, likaså mina föräldrar. När man klarar ett prov borde man fira det, jag firar det med att gå och titta på hockeymatchen där tjejen jag gillar spelar i. Tjejen, den fina Amelia som får mitt hjärta att slå volter varje gång hon tittar på mig. När både skolan, proverna och vad som kan vara kärlek går bra ja då blir jag glad i hela kroppen. Jag tror och hoppas på att hon känner samma sak som jag gör.


”Nu är jag klar”

”Härligt, jag väntar utanför omklädningsrummet på dig”

”Du vill inte hänga med in då?”

”Va?!”

”Haha, jag skoja bara Dennis, det finns ju andra tjejer där inne”

Amelia blinkar och flinar åt mig, jag går bredvid henne till omklädningsrummet men väntar utanför när hon går in. Känner på mina kinder, de är alldeles varma. Förmodligen för att hon drog det där skämtet om att hänga med henne in, hon är ju naken då. Men med tanke på att det fanns andra tjejer där inne kunde jag inte hänga med henne in. Åh, nu bränner kinderna igen. Fokusera på något annat, fokusera på något annat nu för i helvete Dennis. 


ANNONS
Av Julia - 1 november 2015 21:13

Kapitel 2

Lördag, solen skiner och jag sitter inne vid köksbordet och pluggar kemi. Prov på måndag, jag kan det mesta men pluggar fortfarande för att jag vill ha ett A på provet. Runt mig springer mamma och pappa omkring, tjafsar med varandra om allt och inget. Hur kan de egentligen vara lyckliga med varandra när deras liv går ut på att tjafsa om exakt allt hela tiden.


”Ska du inte med ut på en löprunda, Dennis?”

”Robert, du ser mycket väl att han pluggar kemi just nu”

”Fast jag tänkte att han kunde släppa det en stund och springa med mig, kärring”

”vem är det du kallar kärring? Mig? Fy fan för dig ”

”Ja, fy fan för dig också. Sluta tjata på mig så slutar jag tjata på dig ”


Mamma blänger surt på pappa som går ut från köket, de fortsätter att tjafsa en bra stund i vardagsrummet. Kallar varandra för dumma saker, jag suckar tungt. Samma visa varje dag, men på kvällarna verkar de vara sams i alla fall, för de sover i samma rum. Jag ser dem till och med pussas lite under dagarna, hur kan man vilja pussa någon som man tjafsar med hela tiden. Undra om de verkligen är lyckliga?

Efter en timme står jag i hallen och snörar på mig mina skor, jag följer med pappa ut på en löparrunda efter att han har tjatat på mig ett tag. Kemin kan jag nu, sen kan jag även plugga mera senare idag. Har ju hela helgen på mig att plugga om jag så vill.


”Är du och mamma verkligen lyckliga med varandra just nu?”

”haha, vad menar du?” pappa tittar lite lätt på mig när vi är ute och springer

”Jag menar, ni skriker och säger taskiga saker till varandra hela tiden”

”klart vi är lyckliga, en del saker säger man i stundens hetta. Jag älskar din mamma och hon älskar mig”

”Hur kan du veta det?”

”Hur? Det märks på henne, hade hon hatat mig hade hon nog inte fortsatt att ha sex med mig vet du”

”Tack för informationen, tack för att du är så himla allvarlig också” säger jag irriterat och springer ifrån honom.

Väl hemma undrar mamma vart pappa är, jag svarar inte.

Efter ett tag kommer pappa hem, han ger mamma en kyss och hon tittar frågande på honom. Han förklarar att jag blev lite sur för en småsak, inget att bry sig om. Så säger han alltid när han har retat upp mig, det är aldrig hans fel att jag har blivit sur tycker han. Han tycker alltid att jag överreagerar, vilket gör mig frustrerad, inte konstigt att han och mamma jämt tjafsar. Mamma tittar på mig, hon försöker klappa mig på kinden men jag tar bort hennes hand och går in på mitt rum och smäller igen dörren efter mig.


Bästa sättet för mig att lugna ner mig är att lyssna på musik, så jag lägger mig på sängen med hörluarna i öronen och lyssnar på lugn och stilla musik. Det gör mig på lite bättre humör i alla fall.

Söndag idag och jag sitter och sms:ar med Jesper som vill att jag kommer till honom och hans tjej. Jag skriver att vi kan träffas vid Kottlasjön men får ett sms tillbaka att det är så långt dit. Efter ett tag skriver jag ”vi ses i skolan i morgon istället” får inget svar tillbaka, men det spelar inte så stor roll. Jag känner inte för att umgås med någon direkt, jag pratar inte med pappa alls idag. Han har försökt att prata med mig men jag tittar bara bort. Fortfarande frustrerad på honom, att han inte ens kan be om ursäkt för sitt löjliga beteende gör mig väldigt arg. Snörar på mig skorna och går ut en stund, när jag kommer till Kottlasjön sparkar jag iväg en kotte och skriker lite väl högt ”om någon bara kunde förstå”, måste på något sätt skrika ur min frustration.


”Är du ledsen?”

Plötsligt står en tjej bredvid mig, jag har inte upptäckt henne förrän nu. Jag tittar på henne och ler lite.

”Nej, det är ingen fara” svarar jag artigt. Tjejen tittar på mig med sina blåa fina ögon, hon granskar mig ordentligt innan hon öppnar munnen igen.

”Om det är något som gör dig ledsen, jag finns här. Du kan prata med mig”

”Eh tack, men du, jag känner dig inte ens”

”Då får du väl lära känna mig, alltid kul att lära känna nytt folk. Vad heter du?”

”Dennis, du då?”

”Amelia”

”Vilket fint namn du har” jag tittar generat på henne och hon får fram ett stort leende. Hon tackar och ber mig berätta lite smått om mig själv. Jag berättar att jag heter Dennis, är snart 19 år och pluggar tekniklinjen på gymnasiet. Hon nickar och hummar, hon verkar förstå allt jag har sagt. Inte för att det var så svår information men ändå.

”Är du deppig för något?” Amelia tittar på mig

”Nej, det skulle jag inte säga. Bara lite allmänt irriterad och frustrerad, det går över ”

”Jag måste gå hem nu, men vi kan byta nummer så skickar jag ett sms till dig ikväll, bra va?”


Jag ger henne mitt nummer och jag får hennes nummer. Sen går hon iväg, hon vinkar till mig innan hon börjar småjogga hemåt. Vilken konstig känsla, jag som typ aldrig ger ut mitt nummer till folk. Vad fick det mig att ge ut mitt nummer till någon jag inte känner? Konstigt, men sen och andra sidan, vad är det för fel med att lära känna nytt folk? Kanske är det, det som behövs för att jag ska kunna känna lycka igen?

Dags att sova, jag har ställt mitt alarm så att jag orkar upp i morgon. Min mobil plingar till, det är ett sms från Amelia. ”Hej Dennis, hoppas du mår lite bättre nu! Jag kom på att jag inte svarade något om mig själv förut, jag tänkte att jag kan beskriva mig själv lite mer i morgon på ett sms. Hoppas du får sova gott i natt, vi hörs”

Jag svarar och sen lägger jag mobilen på pallen, en varm känsla sköljer genom min kropp. Vad är det med den tjejen egentligen? Varför får jag en varm känsla av att höra från henne? Bäst att jag sover nu känner jag. 

ANNONS
Av Julia - 28 oktober 2015 21:27

Jag sitter fast med min gamla novell om Jakob och Edvin, så nu släpper jag den och skriver inte mera på den för tillfället. 

Jag har nu istället kommit på en annan novell, den heter "vad är lycka?". Jag tänkte ge er första kapitlet av den novellen. så här är den:


Vad är lycka?


Kommer jag någonsin känna lycka igen? Efter att man har öppnat upp sig för folk och en del ändå väljer att trampa på mitt hjärta. Hur ska jag då kunna känna lycka igen? Tusen frågor snurrar runt i huvudet på mig, jag ska inte tänka på det, det finns bättre saker att tänka på men ändå snurrar dessa tankar runt i mitt huvud. Jag blir galen, vad ska jag göra?


”Dennis! Kan du svara på när andra världskriget slutade?”

”Va”

Jag vaknar till ur mina tankar och tittar på min lärare som står framför mig och frågar mig, jag får fram ett ”va” läraren tittar strängt på mig. Jag samlar mig och säger

”1945”

”Bra, sluta med vad du nu håller på med och häng med på lektionen”


Jag nickar och tittar bak, en del klasskamrater tittar på mig och min vän Jesper dunkar till mig i ryggen ” Eh du, vakna till nu va?”


Jag dunkar till honom på armen och nickar, ja jag ska vara vaken nu. Ska vara vaken för resten av mitt liv i skolan om det så krävs. Dessa historialektioner, är så trött på dem. Det vi nu får lära oss lärde jag mig när jag gick i 7:an på högstadiet, behöver inte lära mig det en gång till nu när jag går i 3:an på gymnasiet, dessutom valde jag tekniklinjen så undrar ibland varför vi måste läsa så meningslösa kurser som historia, när vi istället borde läsa enbart matte, fysik, kemi och alla andra viktiga ämnen förutom just historia. Jag fortsätter att lyssna på när läraren babblar om andra världskriget, efter ett tag som kändes som flera timmar slutar lektionen och vi kan äntligen gå hem för dagen.


”skaru hem och chilla i härliga villan nu eller?”

Jesper tittar frågandes på mig, jag nickar och säger ja. Japp, jag ska hem till den flotta villan på Lidingö, framgångsrika föräldrar som har lyckats i sina arbetsliv har gjort att vi kan bo i en flott villa i ett av de dyraste områdena i Stockholm.


”Jag är så avis på dig, själv bor vi i en sketen lägenhet i Bromma” Jesper sparkar dystert iväg en sten och kastar ryggsäcken över ryggen och sen vinkar han till mig, han springer iväg för att hinna med bussen.  Hade jag fått bestämma hade vi bott i en sketen lägenhet i Bromma istället för i det flotta huset på Lidingö, jag trivs inte så värst bra där. Allt är så stort, stora rum med mycket utrymme. Med tanke på att mina föräldrar bara har mig som barn så tänkte de inte så långt när de köpte huset. Vad ska en familj på tre personer med 7 rum till liksom kan man undra. Eller hur? Eller har jag fel?


Jag tittar efter båttiderna, jag kan välja på att åka buss, spårvagn och båt hem till Lidingö. För att variera det lite och få lite mer frisk luft så väljer jag båten idag. Sätter mig ner vid Nybrokajen och väntar snällt på att båten ska komma. Tar upp mitt anteckningsblock och skriver som rubrik ännu en gång, för femte gången bara idag ”vad är lycka?”. Får ner en del ord men som tyvärr inte beskriver just ordet lycka. Efter en stund kommer båten och jag går på, tar med mig blocket in och fortsätter att klura på det ordet hela båtresan hem. Väl hemma slänger jag av mig kläderna och sätter mig i soffan, tar upp kemiboken.


På kvällen när jag ska sova tänker jag ännu en gång på vad lycka egentligen är? Jag grubblar mycket på den frågan. En del tycker att jag borde vara lycklig som får bo i ett sånt fint och flott område, med föräldrar som har massor med pengar och kan köpa exakt det jag pekar på. Det är dock väldigt sällan jag pekar på något och säger ”detta ska jag ha”. Men det är inte lycka för mig, det är bara onödiga utgifter att bo i ett stort hus när man enbart är en familj på tre personer. Tillslut somnar jag och ordet lycka förföljer mig i mina drömmar.


Av Julia - 7 maj 2015 23:22

Kapitel 4


Hur mycket kan man ställa till det egentligen i ens liv så fort? Vad är det jag inte tänker med när jag gör mina beslut? Hur kunde jag släppa allt mitt förstånd och vara otrogen mot Edvin? Idag ska jag träffa Edvin igen och försöka reda ut våra problem och förhoppningsvis övertala honom om att det är han jag vill leva med och inte Joel! För det är inte Joel jag vill ha, jag vill ha Edvin så himla mycket så jag hoppas att jag kan förklara det för honom.

Klockan är två på eftermiddagen och jag står just nu och väntar på Edvin som snart kommer, ståendes vid Kottlasjön väntar jag på honom. Det piper till i min mobil och det visar sig vara ett sms från Edvin som säger att han är bakom mig nu. Jag vänder mig om och ser då Edvin stå och vinka. Jag går fram till honom.


-          Hej!

-          Jacob, jag måste berätta en sak för dig!

-          Vad? Oron i min kropp börjar växa när han säger så

-          Vi ska ju prata igenom idag vad vi vill med varandra och hur vi ska lösa våra problem.

-          Ja?

-          Jag var så himla arg på dig efter att du hade kysst Joel ännu mera och sen fick jag reda på att du har haft rätt mycket engångsligg med honom, det fick jag reda på efter att vi hade legat med varandra. Så jag ringde en vän och sa hur mycket jag hatade dig för att du inte kunde vara ifrån Joel. Tyvärr slutade det med att jag låg med denna vän fast jag vill starta upp något med dig.


-          Vem låg du med? Edvin! Vem låg du med?

-          Simon..



När jag hör han säga det namnet börjar mina tårar rinna. Jag vet själv om att jag har legat med Joel och att jag har varit otrogen mot Edvin! Men att höra namnet Simon får mig att må illa. Simon är en kille som i flera år har mobbat mig och trakasserat mig något enormt, han var en av de killarna på min gamla skola som var jävlig emot mig under min skoltid där. Att Edvin var hans vän visste jag och jag hade accepterat det eftersom de spelar i samma innebandy lag. Men att Edvin ska ha legat med honom var alldeles för mycket för mig.


-          SIMON? Av alla jävla människor? Varför, varför Edvin? Mina tårar sprutade och jag fick svårt att andas.

-          Han är också bög! Jag visste inte det och han visste inte heller det först, men han har tydligen kommit ut som det nu.

-          Du vet exakt hur elak han har varit emot mig och hur elak han har varit emot mig gällande att jag också är homosexuell, du kunde väl för tusan valt någon annan att ha sex med?

-          Jacob, hata mig inte! Det var ett misstag, precis samma misstag som du har gjort med Joel. Det var inte meningen att det skulle hända, jag lovar!

-          Fy fan för dig Edvin! Visst, jag är inte felfri. Jag har haft samlag med Joel flera gånger och jag var otrogen mot dig. Men jag var inte otrogen mot dig med en elak person som har mobbat dig i evigheter! Jag pallar inte det här!

-          Jacob, snälla. Tårarna börjar rinna från Edvins ögon nu med och jag ser hur ledsen han ser ut.

Edvin går fram till mig och försöker pussa mig, men jag vänder bort mitt ansikte. Han försöker en gång till men jag försöker hela tiden vända bort mitt ansikte, jag klarar inte att kyssa honom. Mitt hjärta har slitits i flera bitar och jag vet inte om det går att reparera just nu.



-          Gör inte såhär emot mig Jacob! Vi kan lösa våra problem, vi måste göra det! Jag kan inte leva utan dig!

-          Du kunde ju leva utan mig ett tag ju, du ville inte höra av mig men nu plötsligt går det bra!

-          Jag har ändrat mig, det var inte lika spännande att ligga med Simon som det är med dig!

-          Är du tillsammans med mig enbart för sex? Jag tittar på Edvin!

-          Självklart inte, var inte så dum att du tror det på allvar Jacob!

-          Var för fan inte dum själv, Edvin!

-          Ska vi skiljas som ovänner nu igen? Vi är bättre än så, Jacob!

-          Tydligen inte! Svarar jag och sen vänder jag mig om och går därifrån gråtandes.


Edvin följer inte efter mig, jag tittar inte bakåt men jag hör heller ingen som ropar mitt namn. Ännu en gång gick våran träff åt helvete, det känns precis som för två år sen. Vad är det för fel på oss egentligen? Varför kan vi inte lösa våra problem som två vuxna människor? Är det några kärlekskänslor med i bilden eller är vi bara förvirrade båda två? Älskar jag Edvin? Älskar han ens mig efter det här? Tusen frågor snurrar runt i mitt huvud.

Av Julia - 5 maj 2015 22:44

Kapitel 3

Det här med att sluta inleda samlag eller hångel med Joel varje dag var lättare sagt än gjort att avsluta. Vi försökte att avstå varandra ett tag, inte svara på sms eller facebook meddelande. Det höll i cirka tio dagar, sen såg vi varandra på stan och då försvann allt förstånd igen. Hur vi lyckades stöta ihop på stan i Stockholm var för mig väldigt svårt att förstå, Stockholm är ju så stort liksom. När jag såg honom försökte jag titta på allt annat förutom honom. Tyvärr såg Joel att jag hade sett honom och han kom gåendes fram till mig, sa hej och sen tog det inte många sekunder innan vi hade flugit på varandra, vi backade bakåt så att vi stod mot en byggnad, snabba kyssar och kramar. Tillslut kom det fram en person och knackade mig på axeln, när jag öppnade ögonen såg jag att det var Edvin. Hans min när han såg vem jag hade hånglat upp var hemsk. Då förstod han att jag inte kunde släppa Joel. Hur mycket jag än hade försökt, så lyckades jag inte. Jag släppte Joel och sprang efter Edvin när han gick iväg med bestämda steg.


-          Edvin, vänta!

-          Försvinn, Jacob! Du kan tydligen inte hålla dig borta från honom och då kan vi inte bygga upp något nytt!

-          Bygga upp något nytt? Jag tittade på honom väldigt förvirrat

-          Bygga upp? Har du hört talas om de orden förut? Jag såg dig, hade tänkt gå fram och säga hej men då hade du redan försvunnit iväg så jag gick för att kolla vart du hade gått men ja då hånglade du upp den idioten igen.

-          Edvin, jag är så ledsen! Jag vill bygga upp något nytt med dig igen!

-          Skulle inte tro det, du kan ju inte hålla dig ifrån honom!

-          Gå inte, Edvin snälla!


Men han lyssnade inte, jag stod kvar ett tag och försökte samla mina tankar. Hur skulle jag göra nu. Skulle jag springa efter och försöka prata med honom? Jag tittade mig omkring men Joel var inte kvar. Han hade gått iväg, så jag tog ett snabbt beslut och sprang efter Edvin. När jag kom fram till honom tittade jag honom i ögonen, han tittade på mig för en gång skull utan att ta bort blicken. Jag öppnade munnen för att säga något men då tog han tag i mig och kysste mig. Mitt hjärta tog ett glädjeskutt och det kändes som om att vi var i en fantasivärld, allt kändes så bra när han kysste mig och hela min kropp pirrade till. När han släppte fortsatte jag att kyssa honom och han svarade med att kyssa tillbaka.



Hur det gick till kan jag inte riktigt svara på, men vi hamnade i sängen tillslut. Två kärlekstörstande killar som upplevde det bästa sexet någonsin, vi hade plötsligt slutat kyssas och gick till första bästa buss och sen åkte vi hem till honom. Sen inledde vi vårt mys och efteråt kändes allt så bra. När jag gick hem senare på eftermiddagen var jag otroligt förvirrad, jag visste inte riktigt hur jag hade lyckats kunna kyssa två personer på samma dag samt få ha sex med Edvin igen. Det var en helt fantastiskt fin känsla, men jag visste inte dock om vi var ett par igen eller inte. Förmodligen visste nog inte Edvin det heller, men en sak visste jag och det var att jag måste släppa Joel illa kvickt så att Edvin ska kunna lita på att det är honom jag vill leva med. 

Av Julia - 5 maj 2015 21:44

Kapitel 2

Lidingö hockeyklubb ligger under med 0-3 inför sista perioden, vem vet? Kanske kan de reda ut sina problem i laget och komma igen. Men hur mycket talar för det egentligen? Laget hade en dålig start på säsongen, fick fart på spelet efter ett tag men har nu igen hamnat i en svacka där man förlorar match på match. Men vi får hoppas på att de får in ett mål i alla fall i denna period. Så nu är det dags att kicka igång period tre, välkomna.


När rösterna tystnade i högtalarna tittade jag på mina lagkamrater, de såg lika ledsna ut som halva publiken på läktaren gjorde. Bortamatch mot Piteå hockeyklubb, vi låg under 0-3 inför sista perioden. Jag som är lagkapten var tvungen att göra något åt detta. Så jag höjde rösten och sa ” Kom igen nu grabbar, vi måste leverera i den sista perioden nu! Vi kan inte åka härifrån med en fjärde förlust, därför måste vi kämpa nu. Passa varandra mycket, sök efter pucken samt varandra så att vi får till bra skott och kämpa på, låt inte vår målvakt göra allt jobb. Så, nu jagar vi tre poäng okej ”

Efter mitt lilla tal slutade matchen tillslut med 4-3 till oss, vi vände 0-3 till 3-3 och fick köra förlängning och straffar, efter straffarna vann vi tillslut matchen.


Jag hade coachat mina lagkamrater till en härlig men slitsam seger. Frågan var bara, om jag kunde coacha mina lagkamrater till en viktig seger varför kunde jag då inte coacha mig själv i mitt privata liv till att fixa i ordning förhållandet med Edvin? Jag visste att vi inte hade något förhållande längre, men jag visste även att jag kunde försöka fixa ihop relationen mellan oss. Bara för att jag hade varit en idiot och varit otrogen så borde vi ändå kunna vara vänner.


För vänner var vi innan vi gjorde slut. Vi hade en jättefin vänskap innan vi blev ett par. Jag har tänkt så många gånger, varför sabbar jag det bästa förhållandet jag någonsin har haft när det redan är så svårt och jobbigt att vara homosexuell i denna värld? Borde inte vi som är homosexuella visa resten av den grymma världen som anser att vi inte borde få vara det, att vi kan vara bra och trogna mot våra partners? Såna personer i Ryssland som vill ge dödsstraff till de som är det, de vinner ju ännu mera på att homosexuella par splittras för att man inte tänker efter vad man gör. Denna tanke har åkt i min hjärna så många gånger sen Edvin kastade det där vattnet på mig, vattnet som rann i ansiktet på mig som visade besvikelse och ledsamhet från honom. Varför var jag en sån idiot för? Varför kunde jag inte hålla mig ifrån Joel? Vad var det egentligen med Joel som kunde få mig att bli så blind när hans läppar nuddade mina? Det var någonting med Joel som fick mitt hjärta att slå snabbare trots att jag då var tillsammans med Edvin.


Trots att jag var arg på både mig själv och Joel så fortsatte jag att träffa honom, jag var fast i något tillstånd där allt kretsade runt honom. När han rörde vid mig ryste jag till och lät honom fortsätta. Vi brukade träffas på kvällarna, efter att skolan, läxorna och träningarna var klara. Han kom ofta hem till mig, vi gick ut till hans bil som han hade parkerat en bra bit ifrån vårt hus. Det började alltid med att vi satt och pratade en stund men efter ett tag låg vi halvt över varandra i baksätet och ryckte av varandra kläderna för att sen inleda ett samlag eller ibland bara ett väldigt passionerat hångel.


Efter varje gång jag stängde bildörren och gick hemåt igen kände jag ångest och ett svek. Kände ett slags svek mot Edvin, som inte längre var involverad i mitt liv. Men jag kände inför varje gång jag gick med Joel bredvid mig till hans bil att vi måste sluta, få ett slut på det här så att jag kan koncentrera mig på att försöka fixa ihop vänskapen med Edvin. Men så fort Joel nuddade mina läppar med sina försvann alla de idéerna i mitt huvud och jag föll in i hans kärlek, hans smekningar, hans kyssar och hans kropp. 

Av Julia - 5 maj 2015 15:20

Att finna hoppet

Jag tittade på honom, hans ögon var röda av tårar, besvikelse och hat.. Han tittade bort, gick iväg och hämtade ett glas med vatten. Sakta kom han emot mig, hans hjärta bultade snabbt, han höjde sin hand och kastade vattnet på mig. När vattnet träffade mitt ansikte kunde jag känna hur hans hat rann över hela mig. Vattnet träffade mig i ögonen med en hård smäll, sen höjde han sin hand igen, tittade på mig men han smällde inte till mig. Han gick därifrån med bestämda steg och tårarna rann ner för kinden på honom..

Jag visste att jag hade svikit honom, han hade all rätt till att hata mig för det jag hade gjort. Vattnet droppade på golvet från mitt ansikte. Joel kom fram till mig, med sin hand torkade han bort vattnet och pussade mig på munnen. Jag drog mig snabbt bort ifrån honom och sa " Du kan inte, inte nu igen, du får inte, inte nu igen" Efter det gick även jag därifrån.


Jag hade svikit Edvin, igen! Igen hade jag gjort det och nu visste jag inte om jag någonsin skulle få tillbaka honom. Joel gick efter mig och ställde mig mot väggen utanför lokalen.

” Jag svek Edvin, okej? Fortsätt fan inte att kyssa mig då”

” Ge mig inte de blickarna då”

”Vilka blickar?” Jag tittade på Joel

” Du ger mig blickar om att du vill bli kysst, så då kysser jag dig ”

” Vad fan är det för jävla skitsnack? Jag gav dig inte en enda jävla blick, jag var ner dränkt med vatten och hat från mitt ex ” Jag blev upprörd och orden bara flög ur min mun

” Försök inte Jacob, jag såg dig allt ”

Joel går fram till mig och försöker kyssa mig igen.

” Du ger fan i mig ”  Jag drog mig undan igen och var på väg att börja gå därifrån, men Joel gick efter mig, tog tag i mig och kysste mig.

Jag knuffade undan honom på nytt, han tog tag i mig igen och kysste mig ännu en gång. Då där någonstans i den kyssen tappade jag mitt förstånd igen, jag lät honom kyssa mig och kyssen förvandlades till ett hångel som varade i tjugo minuter där ute på parkeringen bredvid lokalen vi hade varit i innan. När jag senare gick hemåt förstod jag, jag hade fallit dit igen. På samma ställe som jag hade varit på för en månad sen, när jag för första gången kysste Joel och var otrogen mot Edvin. Nu var jag på samma ställe igen, förlorade mitt förstånd men denna gången var jag inte otrogen mot någon. Frågan är bara, vad spelar det för roll? Jag har förlorat mitt förstånd och hur ska jag nu kunna få tillbaka det? 

Av Julia - 5 maj 2015 15:08

Kommer ni ihåg att jag började skriva en ny novell, en uppföljare till novellen "sikta högt"?

Jag har nu börjat skriva nya kapitel och vet nu exakt vad den ska handla om. Det blir inte alls lika mycket hockey i den eftersom huvudpersonen Jacob råkar ut för en olycka.

Jag har inte tänkt att ändra om något mera i mina kapitel som jag redan har skrivit, så därför tänkte jag lägga ut mina kapitel nu på bloggen lite då och då. Istället för att allt ska komma på en gång sen när det är klart.

Så idag får ni läsa 3 kapitel och sen kommer det fler kapitel en annan dag.

Tänkte dra igenom lite vad novellen kommer att handla om så att ni vet vad ni kommer att få läsa.


Jacob och Edvin har slutat gymnasiet och nu studerar de vidare. Jacob har valt att studera ishockey, läser teoretiska ämnen samt tränar på skoltid och utanför skolan. Men så plötsligt blir han rejält skadad och skadan förstör hela hans termin. I början av januari råkar han ut för en korsbandsolycka och får inte spela mer på hela terminen. Kanske får han inte spela mer alls? Hur ska han nu klarar sig utan hockeyn? Det blir kalabalik och han blir nedstämd och extremt ledsen. Hans pappa försöker trösta honom och säga att allt blir bättre, han har ju ändå Edvin! Men det är precis det han inte har, hur ska han kunna förklara för sin pappa att han och Edvin inte alls har något förhållande längre? Jacob mår illa av tanken att behöva bättra för sin pappa att han har varit otrogen och att hans förhållande med Edvin är totalt kraschat!

Hur ska han nu göra för att få tillbaka Edvin? Kan han hålla sig bort från frestelsen, frestelsen som stavas Joel. Killen som får Jacob mer knäsvag än vad Edvin någonsin har fått honom. O hur blir det när Jacob och Edvin ska försöka träffas? Skiljs de som ovänner?

 

Allt detta får ni svar på i novellen, en novell som handlar om att finna hoppet, både i sitt kärleksliv och sitt liv som hockeyspelare. Mycket tårar, pussar, kramar, hat, rädsla, tankar och frustration finns med i denna novell!

:)

Presentation


Hej! Heter Julia och är 22 år!
Hobbyfotograf här, är en stor hockeynörd!
Jobbar som registrerare/motläsare på SMC Motala
Jag fotar framför allt natur, landskap och vatten foton! Brukar ibland fota porträtt.
Gillar även att fota kultur av olika slag.

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Vilken smartphone är bäst?
 Samsung?
 Iphone?
 Nokia?
 Sony Ericsson?
 LG?

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ juliahobbyfotograf med Blogkeen
Följ juliahobbyfotograf med Bloglovin'

Bloglovin

Bloglovin

Instagram

Instagram

Instagram

  Följ mig gärna på Instagram :)

Besökstoppen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se